En av mina läsare skrev kommentaren nedan och önskar er läsares hjälp:
>>>>
Hej Fia!
Jag är en 18-årig tjej som är fruktansvärt trött. Oerhört trött faktiskt på ALL den hets som pågår överallt. I alla tidningar, på TV, i sociala medier och i omgivning diskuteras det om hur man ska äta, hur mycket man ska träna, hur man ska se ut osv.
Det är det nog ingen som undgått.
Och sen finns det ytterst få fantastiska själar som du som faktiskt skriver om problemen som växer i vårt samhälle, dvs ätstörningar, ångest, depressioner. Absolut är det skönt (och tragiskt) att skrolla igenom kommentarsfältet och se att vi är många som känner ångest kring att behöva uppfylla kraven av ”perfektion”.
Men sen stänger man ner datorn och så känner man sig ganska snabbt hopplös igen. Kanske för att man åt en stor pasta till lunch med en dessert till efterrätt (vilket man faktiskt ÄLSKAR, men som ångesten dödar njutningen av) och inte har tränat på 1 vecka.
VAD gör man? Hur kommer man ifrån det här? Ta bort instagram, sluta läsa bloggar tror jag absolut kan hjälpa en. Men hur blir man sådär stark och trygg i sig själv som gör att man bara kan rycka på axlarna när ännu ett diet-tips kommer på agendan?
Jag tror att det inte bara är jag som känner mig fruktansvärt trött på det här. Men jag vill komma ur det men hur fan gör man..?
Därför tänkte jag lite snällt fråga dig, du som har så många läsare i alla åldrar, kan inte du ställa en fråga till dina läsare vad som hjälper dom att må bättre och vad som hjälpt dom komma ur sina dåliga tankebanor, matångest osv? Så kanske vi alla kan hjälpas åt att tipsa om hur man faktiskt kan må bättre?
Tror många behöver det!
Massor av kramar till dig, du är fantastisk.
<<<<<
Vore fantastiskt om ni vill bidra genom att dela med er av era erfarenheter, råd och pepp i kommentarsfältet. Hon är säkerligen inte ensam om att tycka att det här är jobbigt.
Nu hjälps vi åt!
—-
Läs dessa inlägg som kan bidra:
- 406 personer berättar om sina tankar kring matångest
- Det här med att vara människa, är vi ens det längre?
- Det vi ofta glömmer: Att träna för känslan